|
Det är inte modernt med ryamatta, än mindre att knyta ryamatta utan att väva bottnen själv. Annat var det på 50- och 60-talet  då min farmor knöt jättelika ryor som vi släktingar fortfarande njuter av. Hon köpte material och mönster hos Svensk hemslöjd och knöt dem i sitt vardagsrum.
Materialet var dyrt, för garnet var ”persiskt”, kraftigt och, i vissa kvaliteer, glansigt. Att köpa en matta var dock ändå dyrare, men annorlunda blev det mot 70-talet då importen av billiga textilier av alla slag tog fart. Plötsligt kunde man köpa en färdig matta för hälften av vad materialet till en liknande matta skulle ha kostat. Så farmor slutade knyta ryamattor och jag fick garnrester och en liten botten att knyta min första matta på. Jag har fortfarande mattan nedanför min säng.
Jag har börjat knyta ryamatta igen, fast utifrån egna mönster. När jag visade en ryamatta på en utställning berättade många besökare hur deras släktingar under 70-talet fått knyta rya i sjukhusens terapiverkstäder. Många såg också en chans att bli av med halvfärdiga mattor, kassar med garnrester och oanvända bottnar. Så nu har jag ett enormt lager av ryagarn i 70-talets färger hemma: murriga bruna och brandgula, svartgrått, tveksamma jordfärger och gröna toner som inte kan skiljas från de grå garnerna. Av vitt, rosa, gult och knallrött har jag nästan inget. Tyvärr är det svårt att hitta kraftiga bottnar. |
