artfool.se

Sjalett och scarf: modeplagg - fast inte idag och inte här

artfool 5/2013

”Proclaim Liberty Throughout All The Land Unto All The Inhabitants Thereof” kräver en amerikansk souvenirsjalett jag ärvt. Det är en uppmaning som behövs nu när sjaletter och sjalar blivit symboler istället för praktiska plagg eller modeaccessoarer. Ännu för några år sedan såg jag fler kvinnor med sjaletter, men idag ser jag enbart muslimska sjalar i Sverige. Det tycks bara vara jag som envisas: jag bär alltid sjalett om jag behöver skydd mot vind eller kyla, utom när det är svinkallt vintertid. Sjalett är lagom: den skyddar öronen och skulten mot vind och kyla men släpper ut värme och svett baktill. Du ser mina 21 sjaletter ovan.

Förr tog jag på sjaletten som en självklarhet, idag känner jag motstånd, har självcensur att brottas med. Och jag är inte ensam om att känna motstånd mot att använda sjal och sjalett: En väninna berättade att hon fram till för några år sedan ofta hade en lång sjal lätt lagd över huvudet och därefter virad något varv runt halsen. Det var behagligt och flott, enligt henne. Men sedan sjalar i Sverige börjat definieras som ett muslimskt plagg har hon slutat använda sjal trots att hon aldrig fått några kommentar om detta.

Jag är uppvuxen med sjalett, eller ”skarf” som mormor sa med ett skorrande småländskt r. Mamma hade sjalett, mormor och farmor hade scarf, min syster och jag hade först solkråkor sedan sjaletter, nedan på en bild från 70-talet.

Min faster berättade att på 40-talet hade alla kvinnor sjalett när det var fuktigt ute, eftersom sjaletten sades förhindra att håret blev rakt. Underförstått: alla ville ha lockigt hår och många måste därför rulla upp det på papiljotter. Tvingades en kvinna gå ett ärende med papiljotter i håret, använde hon sjalett.

Mamma i solen 1961 och i Värenddräkt 1979.

Lillasyster får luggen klippt 1960.

Lisa Maria Danielsdotter, född 19 mars 1817, på ett foto taget före 1885. Enligt Nationalencyklopedin var sjalar då högsta mode: "Sjalen blev en modenyhet under senare delen av 1700-talet då man börjat importera kashmirsjalar från Indien. De blev så populära att man snabbt satte igång en imiterande fabrikation av s. k. äkta sjalar i Europa. På 1790-talet, då en antikidealiserande modestil rådde, var sjalen en oumbärlig accessoar. Den förblev på modet under en stor del av 1800-talet, då den även nyttjades som ett överplagg, men när sjalen omkring 1860-70 började brukas av arbetarklassens kvinnor som värmande extragplagg försvann den ur modet. Sjalen blev då mer eller mindre ett klassmarkerande plagg. Som modeaccessoar, särskilt till aftonplagg, återupptogs sjalen på 1950-talet. Den även förekommit inom ideologiskt mode sedan 1960-talet."

Hon var min mormors farmor, och bodde i Nykyrka, Nye.

Vad många glömmer i dagens diskussioner om de muslimska slöjorna, är att det fortfarande finns många kvinnor i Sverige som levt under tvång om att täcka huvudet, och som känner det som om klockan vrids tillbaka när antalet kvinnor med slöjor och sjalar växer i landet. En kvinna jag känner blir rosenrasande vid tanke på de muslimska slöjorna just för att hon själv tidigare fått kämpa för att befria sig från krav på att täcka håret.

För även i Sverige, liksom i övriga Europa, och inom såväl den protestantiska som katolska kyrkan, har det funnits påbud om att kvinnor skulle täcka huvudet med tyg, bland annat vid alla kyrkobesök. En änka skulle enligt vissa traditioner gå klädd helt i svart i flera år. Se exempelvis kvinnornas klädsel på målningar av Carl Wilhelmson; i bildsök i en sökmotor så finner du säkert flera av Wilhelmsons målningar av kvinnor från Bohuslän med huvudkläden, svarta eller randiga.

Om du använder någon av följande kombinationer i en sökmotors bildsök får du se hur sjaletterna brukades, inte alltid som huvudbonad dock: head scarf marilyn Monroe, head scarf brigitte Bardot, head scarf audrey Hepburn, head scarf sophia loren.