Närbild av stor vallmo.

 

 

 

 

 

 

      

Naturen i sig är svår att fånga på bild för mig. Det är enklare att fånga människans spår eller totala omformning av miljön. De bilderna är väl så roliga färg- och formmässigt. De två närmast nedan visar Stockholm från sin bästa sida.

 

   

I skogen nära mig har mängder av latrinhinkar av zink kastats i en stor hög. Det är längesedan så nu har hinkarna rostat och mossa döljer delvis denna soptipp. Troligen användes hinkarna i utetoaletterna vid arbetarnas bostadslängor. Det fanns många sådana längor vid den näraliggande metallindustrin.

 

     

                                                                                                                                                                              

                                                                                                                                                                           

© All rights reserved. Artfool & Lena Adamina Waldau. Info: artfool@telia.com

 Hem

Jag har otaliga fotografier av naturen – miljöer och detaljer – som jag tagit som utgångspunkt för måleri. Men det har hittills aldrig blivit några målningar utifrån dessa minnesbilder. Ibland är fotografiet så bra att det inte finns något att tillägga.

 

Ofta saknar fotografiet emellertid den laddning som upplevelsen hade och det beror på att fotot inte fångar ljuden från insekter, fåglar eller bilar, inte doften av varm skogsmark eller den friska luften i snölandskapet. I naturbilderna saknar jag särskilt naturens kombination av innerlig tystnad och en mängd småljud. Jag har gjort försök att måla så att ljud- och doftminnen väcks av målningen, men har misslyckats. En väg i dag vore att lägga till elektronik som förmedlar ljud och doft, men för sådant har jag inte kunnande nog. Och är det intressant annat än som pedagogiskt material för stadsmänniskor?

artfool nr 4/2014

Fotografier