Hem

De runda tornen är vattentorn. Alla hus över fem våningar måste ha egna vattentorn överst. Att husen ser ut som de gör, med en toppig översta del, beror alltså på detta och på att arkitekterna försöker integrera vattentornen i formen.

Allt är inte modernt i New York. Det här elnätet på ön Staten Island skulle inte få godkänt i Sverige.

Halloween firades med inlevelse. Här är det hotellpersonalen som visar sina pumpor i lobbyn.

Det fanns oväntat mycket natur, parker, vyer med vatten. Här är det en nedlagd järnväg som förvandlats till upphöjt promenadstråk: The High Line.

Ååh, har du varit i New York!

Det var väl härligt?

 

Ja, nu har jag varit i New York, mer exakt på ön Manhattan, som är en liten del av staden. Och jo, det var trevligt, men inte enastående: det är en stad med vanliga människor i, med många höga hus, men inte överallt. Konsten var inte bättre eller mer spännande än den jag ser här hemma - fast jag hade förstås inte adresserna till de flitiga konstnärer som ännu inte kommit in i de kända gallerierna.

 

Jag åkte dit med två vänninor första veckan i november. Vi drabbades både av maraton och halloween, vilket fördyrade boendet en hel del. Halloween fyllde Manhattan med utklädda glada människor - i Sverige hade alla varit asberusade och gapiga; det var avsevärt lugnare i New York. Det var också mindre spring i tunnelbanan än det är i Stockholms. Nästan alla vi träffade var vänliga och hade tid med undrande turister.

 

Svårast att vänja sig vid var detta med dricks, som alla ska ha hela tiden, för de har inte löner de kan leva på. Man gav dricks i affärer, till dem som satt i informationsdiskar, i restauranger, i taxi och på museer. Vi svenskar har vant oss av med dricksen och många använder dessutom inte kontanter längre. Jag vet inte hur tiggarna i Sverige ska få ihop sitt levebröd när bara kontokort gäller.

 

Det var också svårt att vänja sig av med sopsortering. Inget utöver burkar verkade återvinnas. Slöseriet var stort överallt och svårt att undvika: vi fick aldrig färre än sex pappersservetter på matställena.

 

Jag reste för att se de båda utställningar jag själv deltog i på Agora Gallery respektive Manhattan Graphics Center, samt för att se på gallerier som erbjudit mig utställningar. Min slutsats är att det är för dyrt att delta i konstlivet i USA: transporten av en utställning kan kosta 50 000 kronor enkel väg. Om verken inte säljs måste konstnären betala returtransporten. Det är dessutom roligare att ställa ut där man själv kan se utställningen - att åka till USA igen är för dyrt och flygresan är för miljöovänlig.

© All rights reserved. Artfool & Lena Adamina Waldau. Info: artfool@telia.com

artfool.se