Tre av de grafiska bladen i serien Anteckningar hängde bredvid Installationen. Några frågade till min förvåning varifrån texterna kom; för mig är det så självklart att allt jag visar är egna verk, att jag inte påpekat att det är mina dikter eller aforismer. Jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna påpeka detta utan att det blir löjeväckande.

 

Varje gång jag köper pellets till min värmepanna blir det stora högar med genomskinlig plast, som jag inte nänns kasta. Men vad göra med allt detta material? En variant är repobjekt 3, som en väninna tyckte var vacker.

Utställningen i Bengtsfors 2015

I januari öppnade min första egna utställning i en kommunal konsthall, Bengtsfors konsthall. Det är en ljus liten konsthall i samma hus som biblioteket, kommunfullmäktiges sammanträdessal och gymnasiet. Titeln var ”Narrspel/Fooling around” och en ambition var att visa verk där jag lyft in texter jag skrivit.

 

Fönsterväggen är svåranvänd för utrymmet mellan fönstren är smalt och verken blir svårsedda eftersom dagsljuset från fönstren bländar. Och någon icke tänkande elektriker har mitt på en långvägg satt ett reglage för jalusierna över fönstren på andra sidan salen. Varje utställare måste förhålla sig till denna knapp: jag valde att ge den stor plats i utställningen, som just ”Installation”.

 

Min saga i fem delar om prinsessan fick plats till vänster om ingången och avslutade därmed min verklista. Flera besökare tyckte den var sorgesam, eller till och med otäck. Någon var nöjd med att ha börjat med prinsessagan så att rundvandringen i stället avslutades med ”gladare” målningar.

 

Broderat på del 1 är "Prinsessan är hemma. Det är därför hon inte syns." På del 2: När prinsessan är hemma är huset olåst. Hon vet inte att hon bör låsa dörren." På del 3: "- Någon har trängt in, viskar prinsessan." På del 4: "- Vad viskar hon? - Det som inte kan sägas. - Kan det inte sägas, finns det inte. Inte. Inte. Inte?". På del 5: "men det förvandlade prinsessan till en liten mus i ett grått hål."

 

”Endast herrar” är ett ofärdigt försök att synliggöra sambandet mellan religion, pengar och patriarkat. Jag visade utkastet för att jag ville ha något aktuellt politiskt med på utställningen.

 

Av samma skäl målade jag under veckorna före utställningen ”Vad stjärnan lyste på julen 2014”, som består av fyra rosa plattor med teckningar av tiggarpositioner på. I Stockholms centrum passerade jag under julen fjorton tiggare på en halvtimmes promenad. Några av dem intog så underdåniga positioner att jag blev provocerad.

 

 

 

 

 

 

 

 

Bengtsfors kommun köpte målningen ”Rött till Arne”. Den målade jag på en av Gerlesborgsskolans kurser i Salerne, Frankrike. Jag målade akryl för Georg Suttner, men halva gruppen målade akvarell för Arne Isacsson. På kvällarna berättade några ur Isacssons grupp att han sagt: ”man kan inte måla med rött”. Jag blev så irriterad att jag målade denna praktiskt taget helröd målning dagen efter. Under utställningen vid kursens slut berättade jag för Arne Isacsson om målningens historia, varvid han blev upprörd och sa: ”så har jag aldrig sagt”.

 

Bortom horisonten finns ingenting.

 

Inget hitom heller.

 

Bara linjen finns

gränsen mellan det som inte finns där

och det som inte finns här.

Till min förvåning och glädje var flera intresserade av mitt närmast osynliga vitbroderi på ett gammalt örngott:

©  All rights reserved. Artfool & Lena Adamina Waldau. Info: artfool@telia.com